PROFILEN Nicke Borg

Jag stannar framför en järngrind någonstans utanför Stockholm, inte alls långt från storstads hetsen och den intensiva trafiken. Men här känns lugnet och tystnaden väldigt tydligt. Medan jag står här och filosoferar lite kommer två orädda hästar fram till mig för att hälsa, jag klappar om dem och byter några ord med dem. Någon minut senare öppnas plötsligt grindarna och en bit bort kan man skymta en skepnad komma närmare. Det är han… han som varit allt annat än lugnet som jag precis tänkte på.