Domstol måste avgöra ersättning i fjällnära skogar

Frågan om statlig ersättning till skogsägare som nekats avverka i fjällnära skogar är så juridiskt komplext att det måste till klargöranden från både domstol och regering. Det visar Skogsstyrelsens utredning som i dag klubbats av Skogsstyrelsens styrelse. Utredningen, som också innehåller ett resonemang kring ersättningsfrågan, lyfts därför in i de pågående domstolsprocesserna.

– Den grundliga utredning som gjorts visar att det inte finns något entydigt och klart svar på ersättningsfrågan. Lagstiftningen har stora brister och varken förarbeten eller rättspraxis ger oss vägledning. Då är det enda rimliga att överlämna frågan till domstolen, säger Herman Sundqvist, Skogsstyrelsens generaldirektör.
Styrelsens beslut innebär att man ger generaldirektören i uppdrag att lämna in den grundliga och problematiserande utredningen till domstolen i de aktuella processer som nu pågår där markägare överklagat för att få ersättning. Den juridiska komplexiteten och det faktum att domar är att vänta inom en relativt kort tid i ett 20-tal överklagade ärenden, ligger till grund för styrelsens beslut. I utredningen har Skogsstyrelsen använt sig av extern juridisk expertis men också samarbetat med Naturvårdsverket och inhämtat synpunkter från Justitiekanslern.
En grundfråga i utredningen är om det kan bedömas vara så kallad pågående markanvändning att avverka i fjällnära skogar, där det kanske inte bedrivits skogsbruk tidigare. Den frågan går inte att få ett entydigt svar på, enligt utredningen. Utan ett ställningstagande i den frågan kan heller inte formerna för eventuell ersättning till markägaren avgöras. Skogsstyrelsen lämnar också över till domstol att bedöma om en ersättning skulle kunna ses som ett otillåtet statsstöd eller inte.

I utredningen finns också ett resonemang från Skogsstyrelsen om hur en ersättning skulle kunna se ut. Det skulle innebära en ersättning motsvarande avkastningsräntan under en period av fem år. Därmed får skogsägaren ersättning för uteblivna intäkter under den perioden. Efter fem år finns åter möjlighet att få ersättning i samband med att en ny ansökan avslagits eller på något sätt villkorats. Ersättningens storlek kommer variera beroende av skogens värde och den aktuella räntan.
Styrelsen har i dag också gett generaldirektören i uppdrag att ta fram ett förslag till beslut där Skogsstyrelsen vänder sig till regeringen för att:
be regeringen om ett klargörande rörande arealer som ska ges ett formellt skydd ovan gränsen för fjällnära skog. Gärna i form av ett etappmål.
be regeringen se över och förtydliga Skogsvårdslagens 18 § och 19 §. Dels bör regeringen överväga vad tillståndskravet ska omfatta, men också förtydliga vad som gäller i ersättningsfrågan.

Alla ersättningsärenden kommer att vara vilande hos Skogsstyrelsen fram till dess att domstolen gjort sin prövning. Skogsstyrelsen kommer alltså inte att fatta något beslut om ersättning i de ärendena fram till dess.

När det gäller frågan om tillstånd eller inte handläggs nya ärenden som vanligt. Skogsstyrelsen kommer även fortsättningsvis att se till att berörda markägare har kännedom om vad de behöver göra för att inte riskera att gå miste om ersättning för att det gått för lång tid efter att tillstånd nekats.

Otroligt viktig fråga. Ska individen ta allt ansvar när regeringen säger till utan att kompenseras?